Hej da Namibia och hej Sydafrika!

28 feb - hemresan

Da ar det dags att fara vidare fran Swakopmund. Efter ett snabbt lunchstopp med blabarssoppa i stekande sol och femtioelva timmar pa en skumpande grusvag rakt ut i oknen, ankom vi till Sessriem. En camping i ingenstans, omgiven av skona berg i horizonten. Matlaget fick brada tider att laga ihop maten, jag rakade komma 5 minuter sent till utfordringen och hade tur som fick nagra riskorn och lite bottenskrap av den vegetariska roran. Blabarssoppa vid 13.00 och mat klockan 20.00 tar fram manga konstiga sidor hos folk...naja, jag var anda inte sa hungrig. Hade taktikatit en tallrik pommes nar vi kom fram till campingen.

Vi blev uppmanade att halla utkik efter skorpioner, sa pannlampa pa. Sen blev baragaren forskrackt nar han sagg att vi gick i oppna skor, "vada skorpioner? Zebraormen och Puff addern ar mycket giftigare. Jag dodade en zebraorm for tva dagar sen!" Vi klarade oss valbehallna.

Ny dag och nya aventyr, upp 05.00, nu skulle vi minsann bestiga varldens hogsta sanddyn, Dune 45. Och det gjorde vi! Efter 300 meters flasande kom vi upp och beskadade soluppgangen, very very nice. Personalen hade lagat frukost nar vi kom ner, det var lyxigt idag, vi fick kokta agg. In i bussen och ivag, harligt sandiga och svettiga, en ny lang bussdag vantade.

Stannade till pa eftermiddagen i Keetmanshop, en ny hala. Som tur vad hittade vi ett trevligt guest house som vi tog en ol, lite pommes (man maste taktikata) och gick pa toa. Har var det en bra toa, man kan stanga dorren, lasa, spola, och sa finns det toapapper. Ingen tval, men det har man ju anda alltid med sig.

Bytte buss, hoppade pa Bull och korkade upp lite varmt harligt gott vin. Det ar snart dags for busg camp, alltsa ingen toa eller dusch. Och ja, det var imorse vi besteg Dune 45, sa det ar ett harligt rent och valdoftande gang som sitter i vara svala bussar. Stannde helt enkelt efter vagen, matlaget lagade raskt ihop korv med mos och vi at och drack glatt. Inget nattsudd idag inte, upp pa taket for att forsoka sova. Inte tanka pa om man masta ner och "ga pa toa" pa natten, vem ska man ta med sig for att spana efter orm? Men jag borjar bli bra pa det har, jag kunde halla mig pa taket hela natten. Sov sa mycket gjorde jag dock inte eftersom alla lastbilschaufforer tydligen tyckte att det var kul att tuta pa vara rosa fina bussar nar de passerade. Och det ar pa natterna de kor. Och sa var det varmt och klibbigt. Men stjarnhimlen sett fran Afrika ar fantastiskt! Det kanns som man ser hela vintergatan.

Ny dag, behovde turligt nog inte gora annat an nummer ett, pjuh! Lite molningt, skont. 30 mil till gransen till Sydafrika, gransovergangen gick bra. Toan funkade inte. Nasta camping ligger pa andra sidan gransen vid Orange River. Det sag lite skumt ut, sadar lite skitigt och lerigt lerigt. De var glada att se oss, vi var gast nummer 3 efter den stora oversvamningen som odelade allt. Ok, det var darfor det var brunt och torkad lera overallt. Men det froklarar inte varfor de inte forberett baren, sa lite irritation blev det nar det inte fanns nagot att kopa. Det finns inget annat i narheten. Men det loste sig efter en stund.

Det ar varmt, 36 grader och kvavt. Men vi hoppade glatt i den leriga afloden (hade aldrig badat i en sadan hemma i Sverige, but this is Arica...) och at av den helstekta grisen som Rosa Bussarna hade bestallt till kvallen. Svart att sova i varmen, det stod liksom still.

Ny dag, idag har nagra ordnat med en 5-kamp. Det maste vara en Afrikanst 5-kamp for det var 9 grenar, men det var kul. Fortfarande varmt, sa da tankte vi att vi gar och koper vatten, men nej det kunde vi inte for de inventerar. De ar verkligen affarsmassiga i Afrika, efter den stora oversvamningen och att gast nummer 3 egentligen ar 60 personer om garna koper ol och vatten - da ar det verkligen den basta tiden att inventera. Inte klarade de av att skriva ner pa en lapp vad vi kopte. Undrar om han kande sig hotat bakom sitt bargaller, till slut stod det 40 pers och vantade pa att de skulle oppna sa vi slapp dricka upp allas varma vatten. Framat eftermiddagen oppnade de i alla fall och vi aker aldrig hit igen.
Hur det gick i 5-kampen? Mitt lag kom sist.

Efter en ny varm natt kom en ny dag igen och vi for vidare mot Springbook for lite lakarbesok och proviantering. Nagon har visst fatt ett spindelbett pa vaden. Vi taktikat pa stoppet sa vi slapp blabarssoppan och de vita brodet pa lunchstoppet. Nasta stopp ar Clanwilliam, campingen lag vi en trevlig flod. Nagra av oss liftade ner mot byn/stan for att ata lite riktig mat. Vi fick aven en rejal promenad och blev tillbakaskjutsade av restaurangkillen. Visst, det var en bit att ga i uppforsbacke, men det kandes inte ok att ga forbi en del av de omraden vi passerade, det luktade droger och misar lang vag pa sina hall. Och sa slapp vi ga...

Ny dag och vinprovning! Vi ar ju i Sydafrika! Sen avfard mat Kap Aghulas, Afrikas sydligaste punkt. Dimmigt, ratt och svalt, ca 20 grader. Sag inte sa mycket, men har i alla fall doppat tarna i bade Atlanden och Indiska Oceanen. Det fanns en restaurang mittemot var lilla camping sa vi at fisk och hummer, mumma! Sen hittade vi en lite sportbar och innan vi visste ordet av var det fest och vi fick skjuts ivag till nan bar/disco ute pa vischan. Och sa smaningom skjuts hem. Funkar alltid att ga ut med badtofflor och luvtroja :o) INatt var det lite kyligt sa man fick halla hart i sin sovsack.

Ny dag och nya aventyr, idag ar det vithajsdykning pa schemat! Eller dykning och dykning, vatdrakt och cyklop pa och sedan fick man klattra ner i en bur. Och sa lockade de pa hajarna, och de kom! Detta ar nagot av det haftigaste jag har gjort! Vi har sett vithaj och kamrorna bara smattrade. Hillevi hade inte sa kul, vi kom lagom ut sa blev hon sjosjuk, riktigt ordenligt. Lustigt hur t.o.m. solbrannan blev vit i hennes ansikte.

Natten tillbringades i Fish Hoek, ett blsahal efter kusten. Sista natten med bussarna sa storstadning. Olyckligtvis missade jag stadningen eftersom vi som simmade med hajarna kom tillbaka senare pa kvallen. Matlaget har tagit egna beslut och det tillagades biff bourgoune (istallet for de eviga kycklinggrytorna som bara inte smakar nat). Mumma!

 Inte sarskilt latt att sova, presseningen pa taket fladdrade och lat och vinden ven. Det blaser alltid har. Fick ta pa mig extra klader. Det var trangt i bussen far all ville ligga dar. Men vad gor det, imorgon ska vi till Kapstaden! Men forst Godahoppsudden, och dit for vi direkt dagen efter. Sag inte sa mycket dar heller, dimmigt. Men det var forstas kul! Sen akte vi antligen till Kapstaden! Och nu gallde det att vara beredda. nar vi stannade var det bara att rusa ut med vaskorna annars blir det boter...tja, 30 pers med livet i sina resvasskor snabbt ur en buss? Ingen boter i alla fall sa vi var val hyfsat snabba. Info och lunch, sen hoppade vi pa tursitbussen och for runt. Stannade efter kusten och tog en drink = 25kr. Ganska ok pris ;o)

Vi bor pa Long Street, mitt i smeten, jattebra! Fast rummet vart ar litet, bara en person kan ha sin resvaska uppe, sen ar golvet fullt. Men det finns en toa i korridoren som gar att stanga, lasa, spola och som har toapapper. Long Street ar nagon slags blandning av French Quarter i New Orleans och Soho i London. Vi har festat, dansat, atit gott, shoppat och turistat lite och besokt Sydafrikas storsta kakstad. Man tror att det bor 500 000 - 1 miljon manniskor i just denna kakstad. Kakstaden var inte riktigt som jag tankt mig, det var hyfsat organiserat med vagar, alla har el och vatten. Och vattnet har ar bra, helt ok att dricka. De flesta fargade bor i kakstaderna och jobbar i stan. Manga har fina bilar, men bor i ett skjul. Vi besokte en liten skola och dagis som en grupp lakare byggt upp. Det fanns t.o.m en bank och B&B dar, inte riktigt vad man trodde om en kakstad..men visst var det naturligtvis nedganget och risigt, att bo i skjul vill val ingen. De som har det samst stallt far ett standardhus pa 42 kvadrat av regeringen fran ett program som Nelson Mandela startade att alla ska ha tak over huvudet. HIV och AIDS ar utbrett och manga har drogproblem. De som far bromsmediciner mot HIV och AIDS loper stor risk att bli randad pa sin medicin eftersom man garna blandar: rattgift, tvattmedel, bromsmedicinen och hasch/marijuana. Smaka pa den du!

Avskedsmiddagen ar nu avklarad och det kanns mer och mer vemodigt. Kapstaden ar en helt underbar stad! Det kanns bade skont och vemodigt att aka hem.

Nu har jag lyckats att lagga upp lite bilder! Och nu ar det slutbloggat. Vi ses i kalla kalla Sverige...

Klappar lejon i Victoria Falls

Overlyckliga barn som fick pennor av oss nagonstans i Bostwana

En tur in i Angola pa gransen Namibia/Angola

Vi handlar pa oss mat, jag tror vi ar kvar i Botswana

Dune 45 i Namibia , 300 meter upp for att se pa soluppgangen.

Noshorning i Etosha Nationalpark i Namibia

Kyrkobesok i Namibia.

En av vithajarna vi sag!

Ett standardhus fran Nelson Mandeas "tak-over-huvudet-program" i kakstaden

Glada kakstadsbarn

Kakstaden

Kakstaden

Sydafrikas storsta kakstad

Glada barn i skolan i kakstaden utanfor Kapstaden

Swakopmund och nya aventyr

25-27 februari

Pink Partyt ja, baren hos oss var tydligen the place to be. Vilket det var, kul kul kul! Alla var sa rosa och fina, trappen, baren, korridoren och overallt var sa fint smyckade med rosa elefanter, bussar och allt var det var. Och det basta av allt var den stora fina rosa bussen som tillverkats och hangde i taket, allt till var ara :)

En ol = 10,12 kr, en shot 10 kr. Vatten 7 kr. Fick en chocknota pa hela 197 kronor ha ha ha I love this place! Har forsokt att lagga upp flera bilder men det funkar inte (sa jag passade pa att ta den basta ha ha ha!)

Och tanka sig, jag var ratt ok dagen efter. Vi har ocksa lyckats ata sushi flera ganger om, farska grillade rakor och en massa andra smarriga saker. Maten ar kanon har, men service sadar, men det gar bra att ata i omgangar. Och sa gar det bra att frossa i sushi, trots att laxen tyvarr var slut just idag...

Har i Swakompund finns det en massa kul att gora, forutom att ata och parta. Man kan t ex hoppa fallskarm och det tyckte jag att jag skulle gora. Akte klockan 14.00 ut i oknen. 18.30 fick jag hoppa...men det var val vart vantan for det var helt fantastisk! Det ocksa...

Lugn kvall igar, mer sushi pa piren ut i havet, lite regn och aska pa kvallen sa jag fick antligen anvandning for min jacka. Fick ocksa tillbaka mina klader som jag bokstavligen slangde in pa tvatt det forsta jag gjorde. Det var nastan riktig kris pa underkladsfronten, men det loste sig det ocksa.

Idag har jag akt 4-hjuling i Namibias oknen, hur kul som helst. Provade pa sandboarding ocksa, men det kanns lite som jaha, kul att ha provat men behover inte gora om det. 4-hjulingen daremot! Nice :)

Imorgon ar det dags att aka vidare och vi narmar oss sakta men sakert Sydafrika. Innan dess ska vi hinna besoka varldens hogsta sanddyn bush campa (nat om att vi ar ute i det fria...). 

Det har varit en valbehovlig paus har i Swakop, kan mycket val tanka mig att komma tillbaka!

/skjut inte upp det du kan gora idag till imorgon

Maun, Rundu, Ngepi och toalettsafari och Etosha Nationalpark

15-23 februari.

Det har inte funnits nagon internet forran nu, sa har kommer en liten uppdatering! Vi har nu hunnit med Botswana ocksa, bodde i en liten stad som heter Maun. Har hunnit med att slappa vid poolen, det har varit varmt och faktiskt lite svart att komma undan varmen. Det ar ju knappast sa att det lockar att krypa in i bussarna for lite vila...

I Botswana finns Okavangodeltat (ett av varldens storsta deltan), och vi tog en flygtur pa 45 minuter. Sag elefanter som vadade i vattnet, massor av giraffer, zebror och nagra flodhastar. Vi hade tur som fick flyga med, ingen hade upplyst oss om att man var tvungen att ta med passet for flygturen, (Maun hade tydligen en internationell flygplats), men efter en del overtalade sa kom vi igenom sakerhetskontrollen med lofte om att vi skulle visa upp oss nar vi landade. Vara vattenflaskor blev vi ju saklart av med. Men nar vi kommit igenom rontgen och gick mot planet fick vi tillbaka dem. Maun ar billigt, man gar ut pa vagen och vips sa stannar en taxi som tar dig vart du vill i stan for 3,50 kr.

Och som vanligt finns ingen vaxel, ibland far man tillbaka allas vaxel sa far man forsoka dela upp den sa gott det gar.

Dags att lamna Maun och Botswana och aka till Namibia. Ny bussdag och jag ar med i matlaget sa upp med solen, som alla dagar, sover mestadels pa taket och nar solen gar upp vaknar allt och alla. Forbereda frukost till alla, snabbt diska och ivag. Lunchstop nagonstan efter vagen. Vagarna ar raka raka raka. Landskapet ser likadant ut, lag vegetation, ett och annat trad, nagra elefanter efter vagen.

Det gick valdigt snabbt att komma ut ur Botwsana, men cirka 3 timmar att komma in i Namibia. Varmt och elandigt, svett svett. Men det var resn vart far nasta camping, Ngepi, var mysig och perfekt for oss svenskar. Har kunde man ga pa toalettsafari! Det var toaletter lite varstans i buskarna, alla fint inbyggda pa ett eller annat satt. Man kunde s***ta med utsikt over floden, bredvid sin kamrat eller hogt upp i luften. Duscharna var lika mysiga. Allt med stjarnorna och solen som tak.

Det var i alla fall ratt stalle att fa magsjuka pa *censur* Hade det varit en bussdag hade jag hellre hoppat ner i floden och badat med krokodilerna och flodhastarna.

Nu bussdag, vi stannade till i en liten stad som hette Rundu. Tjuvarnas paradis, folk blev bestulna till hoger och vanster, en killa forsokte ta bankomatkortet nar vi tog ut pengar. Tur vakten kom springande sa vi klarade oss. Ny camping, Nkwasi, och hattfest. Ingen alkohol for mig an, ar fortfarande sliten efter toaaventyren i Ngepi.

Har fanns en liten by som vi fick folja med pa en gudstjanst.. Mycket sang och musik, mycket trevligt och framforallt varmt! Den lilla kyrkan blev en ugn. Men det var bara att bita ihop och svettas vidare. Efterat ville alla barnen vara med pa kort och se sig sjalva i kameran. Detta ar ett fattigt omrade och alla pengar vi betalade for utflykterna gick tillbaka till byn. Vi stannade aven till i en liten by. Husen bestar av lera och halmtak och ar sma. Det tar 5 dagar att bygga taket och ytterligare 5 dagar for vaggarna, som bestar arv lera som de hamtar upp fran floden. De ar aven drabbats hart av oversvamningar och var i full fard med att flytta den lilla byn, hus efter hus.

Pa kvallen akte vi en liten flotte med koksstolar att sitta pa, steg i land i Angola och fotade oss med en hemmagjord skylt dar det stod "Illegaly in Angola". Askan har mullrat pa hall hela dagen och pa natten brakade det lost. Aningen oroligt att sova pa taket, men det gick bra. Inga storr lackor fran presseningen heller.

Nu resdag mot Etosha Nationalpark. Nu hade vi verkligen tur, vi tog vara rosa bussar och akte ut pa safari direkt och sag tva lejon varav den ena festade pa en zebra, girraffer som drack ur ett vattenhal, en noshorning som badade, massor av zebror och impalor. Allt pa 10-25 meters avstan. Hur haftigt som helst!
Ny natt och annu varre askovader, men det gick bra denna gang med. Akte vidare i parken, sag inga djur och kom fram till nasta camping inne i Etosha (Etosha ar stort). Lite siesta och vila under dagen innan det var dags for nasta safaritur. Nu stannade jag hemma pa campingen, behovde lite lugn och ro. Men kan man tanka sig att det blev inget solande nu heller for nu kom ytterligare ett idiotskyfall och aska. Sa dar stod vi under tak och sag hur hela restaurangen svammade over. Men de som jobbade bara skrattade och log, "it is the end of the rain season, you do not have this in Sweden?" Na, det har vi ju inte. Inte heller har vi campingar som blir en enda stod gyttjepol nar det regnar. Man fick klamma hart med tarna i tofflorna sa de satt kvar nar man klafsade sig fram, doppad fotterna i vattenhinkar innan man gick pa bussen. Kvallsmaten blev tva timmar forsenad pga regnet sa nar fiskgrytan antligen serverades var vi ett tacksamt gang som at.

De som var ivag pa safari sag inte heller nagra djur, sa de letade pa Captain Morgan och sog i sig sa det blev vi som fick titta pa alla Pinkare som ramlade ur bussen och badade lerbad nar de kom tillbaka.

Ny dag och nu far vi mot Swakopmund, en tyskstad efter kusten. Pa vagen dit var det bussfest i Bull (jag aker i Bill annars och ar nu titulerad nummer 19). Fram med ginnen, olet och vinet och party party. Kul! Det blev bara en panikkisspaus innan vi kom fram. Swakopmund ar en liten stad och man ser oknen fran dar vi bor. Vi bor pa ett guesthouse, lyxigt och skont! Man har en egen sang! Festen fortsatte i baren och det ar kul och billigt. En liten shot kostar 10 kronor. Forsta gangen jag var ute och dansade i badtofflor.

Ikvall ar det Pink Party sa nu ar det dags att ga ut och handla nat att ha pa sig. Vart lilla Guest House ar tydligen the place to be och kvallens party ar tydligen en viktig handelse sa det blir sakert lika kul idag som igar. Nu ska vi ivag och shoppa lite och hitta nat bra stalle att ata pa, de har fantastisk sushi har!

See u later alligator

Party party, skenande elefanter, Victoriafallen och traningsvarken from hell

11-14 februari
Klart man ska ut pa aventyr nu nar man anda ar i Afrika. Lika bra att borja med forsranning nerfor Zambezifloden (skala 5 pa vad jag nu lart mig, en 5-gradig skala). Pga for hoga vattenfloden fick vi en kortare tur. Det ar jag glad for idag. Forst fick vi veta att det finns krokodiler dar (klart det gor, men i just dessa forsar?) sedan fick vi veta att det inte hant nat pa 21 ar. Nagonstans dar blev jag lite angslig. Sedan klattring 220 m ner med paddel, flyvast o hjalm i hogsta hugg. Det kandes i mina lar som inte rort pa sig pa 2 ar. I baten, vifta lite med paddeln och ivag. Nu kom de STORA FORSARNA och jag blev anslig pa allvar. Dessutom var det superjobbigt. Nu kandes det aven i armarna. Hur skulle detta ga egentligen? 3 av 5 batar valte, inte vi sa vi fick paddla runt for livet och fiska upp folk som bokstavligen flog fram i vattnet. Nar vi plockat upp 3 pers hade jag nastan mjolksyra i armarna. Men jag bet ihop och vi kom tills slut fram till slutet. Da va det bara att klattra 220 meter rakt upp. Det satt langt in, men tills slut, till slut kom jag upp.

Fick rulla ur bussen nasta dag, mina lar vagrade att boja sig. Hmmm, kanske borde strechat mera...anyway, nu var det dags att ga med lejon. Walk witt lions. Askul. Skitfrant. Jag ar en lycklig manniska! 

Kvallen avslutades med en sunset crusise. Vi sag flodhastar, konstiga djur det dar egentligen, och en krokodil som simmade bredvid baten. Gratis sprit (eller: 50 USD, drick sa mycket du vill, fast du maste halla hart i glaset ditt for det fanns bara ett per person).

Ny dag, nya mojligheter. Dags for promenaden til sjalva fallen. 30 USD i intrade, den dar Mogabe skrattar hela vagen till banken. Det finns inget annat att beskriva Victoriafallen an att aka hit. Det ar sa fantastikst sa jag saknar ord.

Ny dag igen, sista dagen innan vi packar oss vidare for avresan mot Botswana. Pa campingen hor vi fallen i bakgrundnen som danar. Mysigt. Och angloken som tutar. Valdigt mycket tutande helt plotligt, sen en massa brolande fran elefanter. Frant tyckte vi, de ar precis utanfor staketet, tur att det finns ett sadant sa vi ocksa. Oj oj, stackars naiva svenskar. Sen brakade det till, folk skrek, vi sprang, elefanterna skenade genom staketet och rakt emot oss och bussarna.Alla var supernsnabba upp pa taket. Sedan mer trumpedande, och elefanterna bytte riktning genom en annan del av staketet igen. Pjuh! En upplevelse jag inte vill vara med om igen. Efterat har vi insett att elefanterna blev stressade av att vara mellan campingen och sparet...

Efter en lang bussdag och flera kontroller for mul -och klovsjukan i Botswana, hot om att de ska ga igenom vart bagage vid varje kontroll (klarade oss pga var rutinerade reseledare, mutor?) ar vi nu framme och pa vag mot nya aventyr.

Pa aterseende.

Antligen framme och resan ar nu igang

6-7 feb.
Vi var endast sju personer som samlades pa Arlanda, en timme forsenade for vi ivag. med Ethiopian Airways via Rom, Addis Abeba, Harare och 18 timmar senare landade vi i Lusaka, Zambia.

Campingen ok, dusch och toa sadar. Far sakerehets skull tar man med sig toapapper till toan. Att den dessutom skulle skulle efter varje besokare ar en bonus.

8-9 feb. Ca 27 g, sol och moln.
In till Lusaka for nagra timmar i stan. Hann med tva moderna kopcenter som gor att man undrar och ifragasatter bilden av Afrika. En mycket lokal marknad hann ocksa avverkas och dar var det Afrika jag forestallt mig. Kvinnor med korgar pa huvudet och barn pa ryggen, man som roker, tvattar bilar och hanger. Och overallt efter vagarna gar folk omkring. Jag har annu inte listat ut var de ar pa vag.

Efter en kort aktur kom vi till en trevlig camping med en liten pool. Alla som varit pa resande fot anda fran Kenya jublade.

Dags att fa sova pa taket, man lagger sig helt enkelt dar det ar ledigt. En gammal Scaniabuss fran Sverige ar ganska hog. Efter lite pyssel med lakan, sovsack och ficklampa sa lyckades vi badda ner oss aven natt nummer tva. Tur jag kopte lakan for 19 kr pa IKEA, sa holl jag fukten fran madrassen pa ratt sida sovsacken. Natten gick inget bra. En gatlampa los upp oss fint i natten (varfor hade jag inte med min ogonlapp?) och bilen bredvid hade disco till 01.00. Straxt efter det blev tyst pa den kom zebrorna och halsade pa och tuggade gras nedafor bussen (det hors bra nar de tuggar) varpa hunden bestmde sig for att nu fick det vara nog och skallde pa zebrorna. De brydde sig inte. Jag fros i alla fall inte.

Tidig avgang for fard mot Victoriafallen pa gransen mellan Zambia och Zimbabwe. Vi skulle vara vid gransen 13.00. 13.00 hade vi fortfarande 1.5 h kvar sa det blev stop pa vagen i ingenstans for gemensam lunch. Tur att de ar sa rutinerade att den var nastan forberedd. Pastasalla i 30 g smakar faktiskt ganska bra.

Till slut kom vi fram bade till gransen och in i Zimbabwe. En glimt av fallen fick vi nar vi akte over bron. Fantastiskt. Det ar ifran bron alla galningar ska hoppa bungy jump, swing (som bungy fast med fotterna forst och sa far man gunga lite i ravinen innan de hissar upp en igen) eller slide over ravinen.

Sov pa taket igen, mycket behagligt, ingen fukt utan bara varmt och skont.

10 feb.
Marianne har overtalat mig till att hoppa tandem swing med henne. Det ar 111 meter hogt. Det ar hogt. Jag lovade allvarligt att overvaga det. Men forst skulle hon hoppa bungy, och det gjorde hon. Sedan var det bara att kora pa! Sa vi bytte om, jag blev riktigt radd (dodsskrack) nar vi klev ut pa rampen. Och sedan, 3, 2, 1 and swing! Dodsskri, fritt fall i 4 sekunder (det kandes mycket langre kan jag lova) och sedan en himla massa gungande en sisadar 90 meter langre ner senare, var jag lycklig. Nu har jag gjort det en gang, kommer nog aldrig gora om det.

Ska forsoka lagga upp lite bilden och en film.

Pa eftermiddagen blev det en helokoptertur over fallen och jag blev sa overvaldigad av allt det vackra och mitt hopp, att jag faktiskt fallde en tar av lycka dar uppe over fallen.

Väskan är packad och jag är glad

Nu är jag packad och glad! Vikten hamnade på 19.1 kg, men det känns ok eftersom jag har så mycket förbrukningsartiklar, sovsäck, lakan, ficklampa, tvättlina, med mera med mera...lite kläder fick också plats.

Nu far vi iväg till Stockholm för ett lunchstopp hos syster Linda med familj. De ska förstås med till Arlanda ikväll och vinka av mig! Vi flyger 20.00 ikväll via Rom och Addis Abeba, och landar i Lusaka, Zambia imorgon klockan 14.10.